Nu har Narre åkt "hem" till Lund igen. Efter att ha haft hemma honom en månad känns det lite som att börja om på nytt med det här långdistansförhållandet. Önskar att jag inte var så jävla känslig bara, vill vara som Narre för han tänker positivt JÄMT! Så sån ska jag bli och om vi tänker så nu så är det förhoppningsvis bara 4 veckor tills jag åker ner till Lund. Plus att tiden gått så jävla fort nu det senaste så det gör den nog nu med :) Känns faktiskt redan bättre när man tänker så.

Annars denna lördag gör jag inte ett skit. Alla mina vänner spelar cup eller nåt och jag är ensam, övergiven och sjuk. Ska kolla på my sisters keeper sen, har hört att den ska vara as sorlig så då får jag en anledning att gråta ut mina tryckande tårar. 'Nu ska jag sluta vara så tjejig och gå och tvinga voff att mysa med mig. Bless you my child!